Dybbans krönika

Liv efter döden?

november 26, 2018

Jag har sett honom förut. Jag har sett honom på nära håll. På riktigt i vita lakan, bland vita gardiner i ett rum som borde vara svart. Vi kommer ses igen, det är det enda jag kan vara säker på i livet. Men vi ska inte ses idag.

Två Red Bull, en Celcius, fyra kexchoklad, en påse bilar, en påse chips och en Pepsi Max. Låt mig slippa morotsstavar och bananer en gång i livet? Det är fest.

Något sen gled jag in till kontoret under söndagskvällen. Svor tyst över Göteborg och dess väggbyggen i innerstan. Måste de stänga alla framkomliga vägar samtidigt?

Men nu var jag framme och datorn igång. Den varma asfalten var glömd och jag var för första gången på mycket länge utvilad, då jag somnade i soffan mitt i ”Så mycket sämre” och vaknade i samma ställning nio timmar senare.

Det var dags. Uppvärmningen var klar. Förberedelserna gjorda. Det finns bara en nät-turnering som fortfarande ger mig pirr i magen nu för tiden – Poker-SM Main Event.

Köpte in mig 18.37 och kände att för en gångs skull kommer det här bli en hård karamell. Något sött som räcker länge. De senaste årens brutala uttåg var glömda. Set mot set. Utdragningar till höger. Utdragningar till vänster. Utdragningar uppifrån. Utdragningar nerifrån. Allt var glömt, typ.

För första gången någonsin skulle jag ta mig till dag 2. Vill de få bort mig får de hämta vakterna och lyfta ut hela stolen. För jag vägrar flytta på mig.

Jag skulle vara planerat solid, men inslag av galenskap. När jag efter en halvtimme synar ett uppslag med skönheten J9s blir vi 3-betade rätt stort av knappen. Förste man synar och jag som ska vara solid foldar…inte. Aldrig i livet. Potten är på över 3k redan innan floppen kommer. Och den KOMMER! 78T regnbåge. Jag är tvungen att gnugga ögonen både en och två gånger innan jag inser fakta. Nötternas mamma. Låt mig trippla stacken och börja skriva berättelsen om en dröm.

Till min besvikelse blir det rundcheck på flopp. Jag får en syn på turn som är en dam. Men vik på blank river. Äsch! Ändå, upp från startstack på 10k till 16 babbor. Viktigt!

Första pausen här och jag öppnar fönstret ut mot Tredje Långgatan. Tar några andetag av den becksvarta vinterkylan. Känner mig pigg och levande. Känslan: den här natten kommer aldrig ta slut.

19.32 kikar jag ner på kvällens första kvalitetsnäve. AK. Anna Kournikova i all sin prakt. UTG slår jag upp 500 på blinds 100/200. Knappen som är mycket aktiv och har stor stack synar. Jag ser fram emot en flopp, men big blind får för sig att ställa till en scen och 3-beta stort till dryga 2,5k. 5x alltså? Jag tar det modest och synar bara i position. Även knapp synar. Potten är på närmare 8k.

Floppen kommer fina AJ6 med två klöver. Big blind betar ut och i värsta fall har vi väl samma hand. Potten är så stor att jag bara vill ta hem den utan några konstigheter. I ett bättre liv kanske jag till och med kan få syn av ett sämre ägg. Jag stoppar in. Knappen viker snabbt bakom och jag förbereder mig på att raka in potten efter en lagom lång stekfold.

Döden kan se ut på olika sätt. Som en liten fågel, med frost i fjädrarna, på stenplattorna under ditt fönster. Som farmor med slutna ögon i vit skrud på en sjukhussäng. Eller två svarta ess.

Det är som en bilkrasch i 150 kilometer i timmen. Det går för snabbt för att hinna fatta något. Turn och river rinner ut. Jag letar fortfarande efter outs. Kan jag träffa en kung?! Träffade jag en kung? Hallå?!

Jag vet det nu. Det finns inget liv efter döden. Allt blir bara svart. Tomheten är ihålig.

Två Red Bull, en Celcius, fyra kexchoklad, en påse bilar, en påse chips och en Pepsi Max. Jag packar ner hela buffén i väskan igen. Orört.

/ dybban

Kommentarsfältet är stängt (och inga tidigare kommentarer).