Dybbans krönika

Geniet

oktober 5, 2018

– Jag är ett geni!
Ja, han brukar kalla sig själv det. Jag kan till viss del hålla med honom när han drar sitt party-trick och räknar ut helt sinnessjuka ekvationer, med fjorton decimaler, genom endast huvudräkning. Folk sitter med facit som de fått fram på sina mobiler och följer spänt antalet decimaler. När de tar slut och vår hjälte fortsätter mala så kommer det bästa.
– Vänd på mobilen, säger han.
Då blir facit ännu längre, decimalerna bara fortsätter. Det dras imponerande andetag, i takt med att talet växer.
– Men, det är ju inte klokt!
– Hur gör du?
– Du är ju ett geni!

  • Då stannar han upp. Ler från öra till öra och instämmer snabbt:
    – Ja, jag är ett geni!

En gång fick han till och med ett jobberbjudande från en rätt högt uppsatt chef på ett stort företag på grund av sin talang. Tyvärr hade chefen glömt bort det dagen efter, av olika anledningar. Synd.

Vår hjälte spelar poker också. Här är ett axplock exempel från när vi suttit i vår ”stuga” och spelat på söndagkvällarna:

På knappen med 11bb sent i en turnering vill han ändå gärna se en flopp med 85s. Han floppar bottenpar och tvingas få in det. Ute.
– Jag har det säämsta livet! brölar han på sin västgötska.
Vi frågar varför han är inne och synar med sån skit med så få big blinds i stacken.
– Jag vet att jag inte ska göra det, men jag vill ju bara spela lite!

Ännu en gång sent i en turnering. Vår hjälte plockar upp AK med 12bb bakom. Det höjs i tidig position, men geniet är för rädd för att stoppa in hela stacken. Han vill se en flopp först, han har ju trots allt bara A-hög. Brädan landar 8-hög. Geniet måste vika.

Tidigt i en turnering limpar han in 35s, synar ett uppslag och får till en flervägspott. Han floppar bottentvå och stackar av AA.
– Jag har det bäästa livet!
Inget liv i världen förvandlas nämligen från sämst till bäst och fram och tillbaka så många gånger per dag som vår hjältes. Om han vore en aktie så hade han varit Fingerprint.

När han väl får in det som underdog preflopp, men drar ut på floppen och sedan blir tillbakadragen på river.
– Jag har mest otur. Jag har det sämsta livet!

Det är lustigt hur ett matematiskt geni kan tappa sina kunskaper så där bara. Pokern är hans blinda fläck.

När Skaraborgaren med den glamorösa självbilden bustat alla turneringar några timmar innan oss andra så turas vi om att stejka honom för att få ha kvar åtminstone ett geni i rummet.

Många verkar tro att man automatiskt är bra på poker bara man är smart. Jag är inte av den uppfattningen. Sifferminne, matematiska kunskaper eller överdriven allmänbildning har ingen chans mot vanligt simpelt tålamod när korten ligger i luften.

Att vara bra på poker handlar givetvis om att plugga och spela mycket, men även om att ha förmågan att kunna bygga upp en bra känsla för borden, läsa av mönster. Det sistnämnda går även det att lära sig till viss mån. Men det är som i fotboll, vissa är helt enkelt födda med ett bättre spelsinne.

Sen tar inte alla poker på blodigt allvar. Vissa spelar för att ha skoj.
– Jag vet vad jag ska göra egentligen, men ändå gör jag tvärtom för det är roligare, säger geniet.

Och det är faktiskt helt ok att vara lite otålig, vilja se ett par (eller hundra) floppar för mycket. Bara man inte förväntar sig att plussa i längden. Om alla spelade perfekt poker hela tiden skulle pokern faktiskt dö. Det är värt att tänka på. Eller som hjälten själv säger:
– Om alla spelade helt korrekt poker så skulle ju bara den med mest tur vinna!

Vi borde hylla personer som väljer de roliga alternativen istället för de rätta. Vi borde älska smarta människor med poker som sin blinda fläck.

Nä, vår västgötska hjälte kommer aldrig att bli pokerproffs. Men vad spelar det ens för roll? Ge honom en ekvation där facit har sjutton decimaler. Ingen slår honom på fingrarna där. Då är han alltid ett geni!

/ dybban

Kommentarsfältet är stängt (och inga tidigare kommentarer).