Dybbans krönika

Arbetsnarkomanen 

september 28, 2018

Expected Value. En bra term att kunna som pokerspelare. +EV, positivt förväntat värde. -EV, negativt förväntat värde. I poker är ett spel som är +EV ett spel du vinner pengar på i längden. -EV, det motsatta.

Jag brukade vagga lite fram och tillbaka på min stol de sista tio minuterna innan lunch. Titta ut genom fönstret över gatan på djuraffären som spred lukten av päls och halm ända in på redaktion. Kom det ut någon med hundgodis eller en guldfisk tänkte jag ”-EV”. Jag hade tänkt mycket på det uttrycket senaste året.
– Ska du med på lunch? frågade en kollega.
Jag rynkade ögonbrynet, försökte se lite bekymrad ut.
– Nä, jag är ledsen. Har mat som väntar på mig hemma.

Tanken igen. -EV. Mina kollegor hade verkligen ingen aning om vad Expected Value var för något. Men ville de slösa bort sina liv som fattighjon så var det deras problem. Not mine. Att lägga in engelska ord i tanken gav mig en känsla av överlägsenhet. Bye bye kontoret!

Någon minut senare halvsprang jag över torget förbi ryttarstatyn och Stadshotellet. Jag bodde bara en minut från jobbet på tidningen. Mitt emot stans stolta lilla bio slank jag in i min tvåa. Det fanns ingen tid att förlora.

Jag slog på datorn och lät den jobba igång samtidigt som kylskåpet länsades på två morötter och ett glas apelsinjuice. Lunch? Jag hade inte råd med lunch. Det var solklart -EV.

När mitt rymdskepp till dator tänkt klart smällde jag upp pokerklienten och tog plats på fyra, fem 5/10kr cashgamebord. Till smaken av morot började jag spela. De närmsta 54 minuterna flög iväg som om de var lätta små moln. Till det himmelska ljudet av musklick. Och musklick, det vet alla pokerspelare, det är inget annat än +EV.

Jag var alltid någon minut sen från lunchen. Med det långa steget före tillbaka över kullerstenarna log jag dock nöjt efter en härlig timma. Jag var 2735 kronor rikare. Frågan: Hur skulle jag någonsin ha råd att äta lunch igen?

Året var 2009 och jag hade ett heltidsjobb som journalist. Det var dock min hobby och bisyssla, pokern, som jag tjänade mest pengar på. I snitt 30/40k i månaden. Rent. Rakt ner i fickan. I kombination med min lön fick jag ut mer i månaden än min VD. Jag var 25 år och i himmelriket. Jag levde ett liv med +EV.

Några månader senare gick jag in till min chef och bad om att få gå ner i arbetstid. Jag hade inte råd att jobba. Jag fick till sist en lagom halvtidstjänst som sportjournalist. +EV.

Då jag levde rätt billigt växte min pokerrulle snabbt, trots att jag inte ens brydde mig om att kliva upp i nivå. Det blev som en drog att se den växa utan några egentliga risker.

Snart började jag tacka nej till polarna när de ville gå ut och festa på Stadshotellet. Festa en lördagskväll? De var inte kloka. De hade inte en aning om hur mycket -EV det var. Då var fisken på nätet som fetast, borden som fullast.

Någon söndag hade syrran födelsedagskalas. Jag kände mig inte helt kry. Ville inte smitta ner någon. Det passade rätt fint att stanna hemma också. Kanske lite väl fint? Det var riktigt mycket +EV att sitta hemma under söndagsgrinden med alla mumsiga turneringar.

Träning, matlagning, städning, umgänge, resor. Allt blev -EV. Det var billigare att betala någon annan att göra det. Frågan var hur man skulle kunna klämma in fredagsmys med tjejen?

Snart slapp jag bekymra mig över den frågan. En dag hade jag ingen tjej längre. Lika bra det. Hon var solklart -EV.

Och plötsligt satt jag där. Ensam med en morot i käften och en bankrulle större än någonsin. Det här med att tänka i EV hade ju verkligen bara fördelar. Tills jag såg nackdelarna. Jag fick tänka om. Det här med polare och familj kan ju vara rätt bra att ha ändå…

Ibland funderar jag över var gränsen för att vara arbetsnarkoman och spelberoende går?

Jag älskar fortfarande poker. Men jag har lärt mig att om man ständigt och blint jagar plus, så kan det i längden innebära minus. Idag lever jag med sambo och två barn. Det är inte läge att tänka i EV längre. Hur värderar man yngsta sonens första steg eller att läsa Nalle Puh för Cirkusdirektören innan han somnar på min arm?

Pokerrullen ska hjälpa till att förverkliga det man vill göra i livet. Den ska inte vara livet.

/ dybban

Kommentarsfältet är stängt (och inga tidigare kommentarer).