Dybbans krönika

Tarmfloran

september 7, 2018

Jag sitter på toaletten. Enda frizonen för småbarnspappor. Pustar ut. Försöker ta ett djupt andetag och låtsas att jag sitter på en sten under en tall och känner doften av färsk kåda. Men det luktar inte frisk skog direkt. Avbryter andetaget.
– Är du inte klar snart?!

Äsch, snabbare än vanligt. Det har ju bara gått tre minuter. Har jag flyt får jag fyra, fem innan det börjar skrikas.
– Folk har faktiskt olika tarmfloror!! ropar jag tillbaka.
Blundar. Tänker på något helt annat…

En liten man med trasiga tänder kom och satte sig vid vårt bort på Casino Cosmopol i Göteborg en kväll. Han slängde upp en bunt tusenlappar på filten och växlade in. Det är lustigt det där. Hur en människa på en enda kväll kan etsa sig fast i minnet. Kanske följa med en resten av livet som en skugga som dyker upp när du minst anar det.

Just den här lilla mannen gör just det. Han har blivit en mycket dyr skugga. Som om jag klätt honom i Hugo Boss och Rolex.

Handen som ständigt återkommer till mig gick till så här:

Blindsen är 25/25kr och den lilla mannen höjer upp till 125 kronor i tidig position. En stabil reg som jag spelat mycket mot synar i mittposition och jag kikar ner på 64 ruter på knappen och älskar att få syna in och se en flopp.

Och en flopp kommer!

79T med två ruter. En bräda som inbjuder till action. Den lille fingrar på sina marker. Räknar koncentrerat ut 300 i blått och kastar in dem. Mittpos synar och jag tar syn med mitt låga färgdrag och värdelösa hålpipa.

Turn en svart knekt. Den lille mannen ser fortsatt spänd ut. Hans fingrar har blivit bästa kompisar med den där markerstapeln och de leker runt med den som om de var på tivoli. Han betar ut 600.

Mittpos tänker en liten stund och synar. Och jag? Det kostar 600 för att vara med i en pott på 2,5k. Jag har position. Och – ett färgdrag! Vart ska jag gå? Ingenstans. Frågan är bara om jag ska syna snabbt eller långsamt. Det blir något mittemellan.

River, en vacker ruter 2. Jag börjar redan räkna markerna i potten för att kunna förbereda mig och inreda ett litet rum åt dem i min närhet. Jag ser gröna tapeter med racerbilar på. Som till min förstfödda.

Jag mår nu utmärkt av att den lilla mannens fingrar leker med den blå stapeln 100-marker. Men plötsligt. Fingrarna rör på sig. Åt höger. De vandrar in i det svarta. 1000-markerna. Greppar allihop och slänger in dem med ett splash. 8000 kronor!

Den stabila kille i mittpos lägger sig med ett litet stön som pyser ut mellan läpparna. Och strålkastarljuset riktas mot mig. Vafalls!?? 8k in i en pott på drygt 3k. Jag har sexhög färg. Det kan väl aldrig stå mot en liten man med trasiga tänder?

Jag tänker på min barndom. De där två systrarna, Spara och Slösa. Den som spar han har. Att inte förlora pengar är lika viktigt som att vinna dem. Det här känns inte alls bra. Jag slår bara en bluff. För inte gör han så här med något annat än en färg? Då vi inte hunnit spela många händer mot varandra måste jag ändå utgå ifrån att han inte är komplett galen. Jag måste lägga mig.
– Bra fold grabbar! utropar den lilla mannen till oss och ser besviken ut.

Puh. Så skönt det är att man är rutinerad och solid, hinner jag tänka innan mannen slänger upp K8 off .
– Jag har stege. Bra fold. Jag kanske skulle betat mindre? upprepar han sig utan att röra en min så det blir uppenbart att han inte är ironisk.

Ansiktsuttrycket på killen som lade sig innan mig förvandlas till något surt.
– Jag lade KQ…

Jag sitter bara tyst och försöker svälja. Men saliven räcker inte till.

Den lilla mannen trodde att han hade bäst hand och lyckades i sin iver att få rikligt betalt bluffa bort två händer som krossade honom.

Jag förlorade inte så mycket i handen. Men den har ändå varit kostsam för mig. Den lilla mannens skugga har förföljt mig sedan dess.

Den talar med mig som en liten djävul på axeln när jag är i stora potter mot lite sämre motstånd.
– Vet motståndaren egentligen hur stark hans hand är?
– Tänk om han bara tror att han har nöt och överspelar sin hand?

Det har gjort att jag mer än en gång synat ner och stirrat in i nöten. Och jag vet inte riktigt vad som känns värst. Att folda bäst hand, eller att syna med sämst?

Jag vet däremot att jag måste göra mig av med den här välklädda skuggan. För jag har lärt mig en sak.  Om du aldrig foldar bäst hand, så synar du för ofta.

  • – Hallååå!!!?? Nu har det gått tio minuter! Vad håller du på med? Det är kaos här ute!
    Jag förstår att det inte är läge att ta upp argumentet tarmflora igen. Jag foldar. Den här gången är jag helt säker på att det är ett korrekt spel.

/ dybban

Kommentarsfältet är stängt (och inga tidigare kommentarer).