Dybbans krönika

Dålig planlösning

augusti 3, 2018

Jag vet inte riktigt om ögonen är likgiltiga eller bara trötta när han ser sitt femte inköp gå förlorat för kvällen. Han reser sig upp med de klassiska orden:
– Jag kommer tillbaka…

Jag skrev om markiser förra veckan. Tack alla som inkommit med tips på billigare förslag på detta virrvarr av markis-utbud. Det var det fina i kråksången.

Det tråkiga var att jag fick påbackning om att min text inte var så hälsosam ur ett spelproblemsperspektiv. Är det verkligen vettigt att ha som plan att spela ihop till saker?

Svaret är givetvis nej.

Jag har skrivit krönikor här hos Svenska Spel i snart sju år. Det svåraste har alltid varit att hitta en balans mellan ansvar och underhållning. Den underliggande komiken i att tro att man ska kunna gå och spela in en markis på beställning kanske till exempel inte är så uppenbar som den är i mitt huvud. Jag skrev en liknande krönika för några år sedan. Då skulle jag spela in en tv. Det gick käpprätt åt pipan och jag förlorade en tv istället. Jag såg hur den glimrade på havsbotten där jag vandrade hem längs hamnen den natten.

Det finns ingen som har en garanterad vinst i spel. Det är ingen väg ur finansiella bekymmer.

Jag vet att min plattform gör att jag har ett stort ansvar när det gäller spelmissbruk. Och jag tycker själv att jag betonar den biten rätt ofta. Men hur jag än vänder och vrider på det så blir jag en slags marknadsförare av spel. Det jag skriver kan få människor att spela. Människor som lider av spelproblem.

Det är något som är jobbigt att hantera då jag egentligen bara vill underhålla eller engagera er andra pokerspelare. I grunden är poker min största hobby som även blivit ett levebröd. Jag försöker beskriva någon slags sund verklighet. Med vinster och förluster. Men ibland dras man med i en historia och ”konsten” tar större plats än ansvaret.

Ibland har jag medvetet hellre skrivit om förluster än vinster just på grund av att inte få folk att tro att poker är en enkel väg att gå. Min mormor ringde mig en gång och var seriöst orolig.
– Du vinner ju aldrig längre?

Men hur man än vrider och vänder på det så gör man aldrig tillräckligt.

Efter att ha levt med spel i snart 15 år så vet jag mer än de flesta om dess baksidor. Jag hade antagligen kunnat skriva en hel bok om hemskheter, människor som fått sina liv förstörda.

Alternativen för mig är att sluta skriva helt, eller försöka göra något bra av det hela. Jag har försökt göra något bra, men ska försöka bli bättre. Tills jag en dag inser att jag har gjort mitt. Då får andra ta över skutan.

Jag mötte den 50-årige mannen igår vid pokerbordet. Jag vet inte om han bara ville gambla eller var desperat. Men när han torska sitt femte inköp genom att syna en all in på en Q52 regnbåge med JTo. Då började jag undra om allt stod rätt till.

Det var ett par grinders som satt på bordet och jag såg hur munnarna vattnades. Någon försökte vara tröstande.
– Du har mycket otur ikväll.

Men i hans fall handlade det om allt annat än otur. Det var uppenbart. Man ville bara resa sig upp och säga att ”Det är inte din kväll ikväll, du kanske ska gå hem?” Men ingen hann nämna något innan mannen snabbt reste sig för att hämta mer pengar.

Det kanske borde finnas någon etisk manual för hur man som pokerspelare ska agera i sådana här lägen? Det är möjligt att det var småpengar för hans privatekonomi och att han bara ville ha roligt, de trötta ögonen till trots. Eller så brände han hela sparkontot just där.

Det är svårt att säga till någon man inte känner att gå hem, lämna. Men det kanske ändå är bättre att riskera att han känner sig obekväm genom att ställa en fråga om hur det är, än att vara rädd för att han ska känna sig obekväm.

Eller. Det absolut bästa är att säga till Brush, så de ansvariga får ta samtalet. Brush har bättre koll på ”risk-spelares” spelmönster och är dessutom utbildade och vana vid dessa samtal.

Det finns alltid ett bra svar som man kommer på i efterhand.

Jag backade för övrigt 3k i sittningen och fick en utskällning av Norrländskan när jag kom hem…som att jag hade slaskat bort det på låga suited connectors till orimligt höga priser. Vilket i för sig stämde…

Till syvende och sist kan jag meddela att Arga snickaren knackade på igen. Han skrek som vanligt:
– Du måste ju ha en plan! Såna som du ska ju inte ha hus!

Jag kommer säkert på något bra svar till honom i efterhand också. Men där och då stod jag bara som en skolpojke, med mössan i hand, och höll med.

PS: De som tolkade det som att jag skulle sälja grillen för att finansiera mitt spelande missförstod. Jag ska använda pengarna till en studsmatta (större än grannarnas givetvis) eller möjligtvis måla om huset från den här urinprovsgula nyansen som jag tvingas leva i nu. DS.

/ dybban

Kommentarsfältet är stängt (och inga tidigare kommentarer).