Dybbans krönika

Fixare sökes!

juli 12, 2018

När man köper hus inser man snabbt alla sina tillkortakommanden i livet. För dem är sambon snabb med att påpeka…

Jag åkte och köpte en cykel häromdagen. Fick hem den i låda. Någon montering gick tydligen inte att köpa till. Efter en kvart slängde jag in skiten i förrådet. Där kommer den stanna tills jag orkar åka och lämna tillbaka aset. Instruktioner på rumänska kan dra åt England och gråta sig till sömns för evigt. Jag har inte varit så tiltad sen Sultanen synade av hela sin stack på 15k pre med KJ72 och vann två dragningar mot min AAJ2ds.

Igår skulle jag montera upp ett leksakskök åt Cirkusdirektören. När jag öppnade förpackningen från IKEA inser jag att det är lika många delar som ett riktigt kök. Rätt verktyg (en skruvmejsel) hade jag inte heller hemma. Det började brinna i fontanellen innan jag ens påbörjat arbetet och det fanns inget annat att göra än att stoppa ner de 107 delarna i kartongen igen. Ren självbevarelsedrift, annars hade hela dagen varit förstörd. Kanske även lite inredning…

En riktig karl reder sig själv, säger de.

Alla ska vara någon jädra Martin Timell i hemmet (då syftar jag enbart på händigheten med verktyg) och kunna använda både vinkelslip och spackel. Norrländskan säger att jag inte klarar av någonting själv. Alla andra är tydligen så jädra händiga att de slänger upp en altan på en eftermiddag och byter golv på kvällskvisten till ett glas rosé.

Nu har vi besök av svågern med familj från Storuman. Igår, innan den värsta misären med leksaksköket, tog han med mig till en järnhandel för att säga åt mig vilka verktyg som jag kommer att behöva nu när jag har ett eget hus som ska underhållas. Sen gick vi och lade ner plåten i en kundvagn. Jag visste av hela mitt hjärta att jag aldrig ens kommer sätta batterierna på laddningen till de där grejerna. Men det kändes ändå som jag räddade lite av min manliga heder genom att införskaffa min första vattenkompass i livet. Den ska få en hedersplats i förrådet om någon granne skulle vilja låna.

En riktig karl reder sig själv. Så jag betalar hellre någon som gör arbetet åt mig. Bara det blir gjort så spelar det väl ingen roll vem som har gjort det? Jag bakar inte mitt eget bröd, slaktar min egen ko eller syltar min egen sylt heller. Men likväl äter jag och det är gött ändå.

Egentligen. Om jag spelar poker tre kvällar och lyckas vinna ihop så att det täcker för en snickare som ska bygga en altan. Borde det inte räknas som att det är jag som har byggt altanen då? I alla fall nästan? Utan mig, ingen altan! Dessutom byggde jag den rätt snabbt! Och bra blev det!

Om alla var Martin Timell skulle det ju inte finnas något yrke som heter snickare. Alla behövs. Så låt snickare finnas. Låt dem göra vad de är bra på, så gör jag det jag är bra på. Det är ju så jädra rimligt att det inte ens ska behöva sägas. Pokerspelare spelar poker. Snickare snickrar.

Låter jag upprörd? Det är för att jag är det!

Så finns det någon händig kvinna eller man där ute som vill ha ett sommarjobb i Lerum är det bara att höra av sig. Jag är en väldigt human arbetsgivare, tror jag.

Krav 1: Bra på att fixa grejer.
Krav 2: Bra på att fixa grejer hyfsat snabbt.
Krav 3: Ställ inga frågor till mig om hur man fixar grejer.
Krav 4. Se krav 1.

(Kaffe ingår)

PS: Jag kommer övervaka arbetet vid pokerbordet och hävda att det är jag som fixat grejerna när Norrländskan kommer hem…

Krav 5: Tjalla inte.

/ dybban

Kommentarsfältet är stängt (och inga tidigare kommentarer).