Dybbans krönika

Världens skitigaste pokerhand

juni 22, 2018

Jag skrev om streck förra veckan. Om tid som den enda rimliga valutan. Och det är verkligen inget undantag i poker.

Blindsen blir dyrare för varje kvart i turneringspoker på nätet. Spelar du cashgame så behöver du ett visst antal timmar i veckan för att få in tillräckligt med händer för att variansen inte ska bli för stor. Om du inte lägger ner tid till att plugga och nöta så blir du sällan en vinnare.

Tiden rinner som en porlande bäck. Tänker man på en porlande bäck är det lätt att bli kissnödig. Vilket gör toabesök till ett nödvändigt ont. Toabesök tar tid. Tid är pengar. Och det kan vara tråkigt att betala för att göra skitjobbet.

En pokerbekant kände samma sak när han satt i ett 25/50kr cashgame på nätet. Spelet var riktigt bra så han ville inte låta något så banalt som naturens lagar och kurrande mage stoppa hans framfart och inkomster. Så när det verkligen började krisa tog han med sig datorn in på toaletten. Precis när han satt sig och börjat bestyren plockar han upp KK. Bordets grötgubbe höjer upp. Han slår om. Det går bananas helt och antagonisten är plötsligt all in. Ja, jädrar, dra mig baklänges på en liten vagn raka vägen till banken, tänkte vår hjälte.

Men då hände det. Internet försvann precis när det var dags att trycka på syn-knappen. Toaletten var nämligen ett svart hål, lite som en skyddsbunker, dit det där internetet inte riktigt lyckades ta sig. Alla som spelat nät-poker har varit med om det. Du sitter på en grym hand, motståndaren är inne med alla sina marker, och du ska bara ”avsluta dealen”, skriva på kontraktet som gör dig lite rikare. Så saknar pennan bläck, du skakar, slickar och slår på pennskrället. Men den är död.

Tilten går givetvis att ta på. Frustrationen väller ut ur öronen. Man vill bara slita ut hela routern och ge den en plågsam död i frysen. Ringa nät-operatören, eller spelbolaget, och gorma som en filmande fotbollsspelare som inte fått straff. Men vår vän höll sig kall. Han visste att nätet fungerade i hallen. Problemet var ju bara att han var mitt i nödens käftar, ni vet gäddhuvudet som tittar ut och inte riktigt hittat ända ner i vassen. Kort och gott inte riktigt i form för att resa sig. Men lite spill får man räkna med. Potten var grandiost femsiffrig och för stor för att bara låta vara.

Sagt och gjort. Ner på knä, med byxorna i knävecken. Man kan väl säga att inga krig har vunnits av soldater med byxorna i knävecken. Men nu skulle det ske för första gången. Hasande framåtlutad, med armbågarna i backen, krypande som i en skyttegrav med datorn i händerna. Tiden är knapp. Tid är pengar. Nu mer än någonsin. Det gäller att agera fort!

På några sekunder ligger han där i hallen. På magen. Med byxorna i knävecken. Det är ingen vacker syn. Men krig är inte vackert. Så plötsligt får han in sin fiende i siktet. Nätet kommer tillbaka.  Klockan är nästan nere på noll när han hinner få fingret på avtryckaren. Syn! Potten närmar sig en liten månadslön.

Vår hjälte kan andas ut samtidigt som han ser flopp, turn och river rinna ut. En knekt, dyker upp. Motståndaren har JJ. Potten glider bort…

Och där ligger han på hallgolvet. Efter en heroisk insats och blytungt nederlag. Vilsen, fattig, otorkad. Det borde antagligen ha målats en tavla av just det där ögonblicket. Kanske av Zorn. Kanske hade den hetat ”den totala misären”.

Jag tror man kan lära sig något av nästan varje historia. Men den här har bara för många dimensioner för att jag ska kunna analysera den fullt ut.

Tid är verkligen den enda rimliga valutan. Poker är tid. Men det finns kanske vissa ställen och rum där man ska försöka lämna allt det utanför och vara tidlös?

/ dybban

Kommentarsfältet är stängt (och inga tidigare kommentarer).