Dybbans krönika

Lev ditt streck

juni 13, 2018

Jag har en god vän som är så jädra rik. Han har ett välbetalt jobb och gör vad han vill. Vill han resa någonstans så gör han det. Vill han köpa en glasögon-butik så gör han det. Vill han äta löjrom från brösthåret i soffan i en vecka så gör han det. (Om han nu hade varit så manlig att han hade hår på bröstet…)

Men när jag pratade med honom i veckan så sa han att nu skiter han i det. Det där jobbet han haft i 20 år får vara. Han säger upp sig. Nu ska han bli brandman. Han har redan utbildat sig.
– Jag kommer ju inte tjäna lika mycket pengar, men nu kommer jag göra något som gör mitt liv rikare.

Sen hade han ett längre utlägg om att 85 procent av alla amerikaner hatar sina jobb. Och att jobbet tar en betydande del av tiden man lever mellan 20 till 65.
– Om man lever sitt liv till 100 procent varje dag så kan man ju dö vid 50 och ändå ha levt mer än någon som har levt sitt liv till 20 procent varje dag och blir 85, konstaterade han.

Jädrar vad jag älskar såna utläggningar. Det är först när livet känns skört som man tänker på hur man fyller sina dagar.

En sak är säker. Vare sig man är miljonär eller pank så slutar man under jord. Så frågan är bara vad man fyllt sina timmar med innan man hamnar där.

Har ni till exempel koll på Raoul Wallenberg? 1944 skickades han till Ungern av den svenska utrikesledningen för att rädda så många judar som möjligt från nazisterna. Han lyckades köpa byggnader där han gömde judar och dela ut skyddspass som gjorde ungerska judar till svenska medborgare. Totalt sett kan han ha räddat upp till 100 000 människor från koncentrationslägren.

För det har han fått gator och skolor uppkallade efter sig över hela världen. Han blev hedersmedborgare i USA, Kanada, Israel, Ungern och Australien. Men det var efter hans död. På grund av att han fick pengar från USA ,för att kunna rädda så många som möjligt, fängslade ryssarna Wallenberg som en amerikansk spion. Han tros ha blivit avrättad i ett fängelse i Moskva 1947.

35 år gammal.

Det svindlar för mig när jag inser att han var lika gammal som jag är nu när han dog.

Men Wallenberg levde verkligen sitt streck. Ni vet det där strecket som står på gravstenen mellan födelse- och dödsdatumet. Han dog ung, men kommer leva i hundra år och mer.

Det finns inget facit för vad de där timmarna du har på ditt konto, det där strecket, är rätt att spendera på. Bara ha så roligt som möjligt? Vara till nytta för andra? Umgås med personer du älskar? Det är upp till dig själv.

Men det är alltid läge att tänka över vad just du vill få ut av ditt liv. Då är det enkelt att se om du faktiskt gör det du vill just nu? Om inte, finns det något i livet du kan ändra på så det levs närmare 100 procent?

”Skaffa ett riktigt jobb” säger de trötta jäklarna. Men är det något jag har älskat med att spela poker, skriva eller vad jag än tagit mig för så är det att jag har haft roligt på jobbet. Och att jag har ägt min egen tid.

Det finns folk som gör karriär, tjänar mycket pengar, men ändå är slavar. Fina lägenheter, snabba bilar och flashiga klockor är inte värda ett skit. De jobbar häcken av sig på någon grå bank eller advokatbyrå och tycker inte ens att det är roligt.

I min värld är en knypplande fattigpensionär rikare. Bara hon spenderar dagarna på något värdefullt.

Den enda valutan som är värd något på riktigt är timmarna vi är vid liv. Spendera dem på rätt saker. En 35-åring kan ha levt mer än en 80-åring.

Det är inte åren som spelar störst roll. Utan vad du gjort med strecket där i mellan.

/ dybban

Kommentarsfältet är stängt (och inga tidigare kommentarer).