Dybbans krönika

En lite galet crazy party-kille 

maj 31, 2018

Det händer inte över en natt, men det känns så. Plötsligt är man inte den där personen som man trodde att man var längre.

Som när man inte längre vill gå till uteställen med hög musik för att man vill kunna prata, och det leder till insikten att bästa stället att prata är hemma. Så man stannar hemma 50 helger om året men fortfarande ser sig själv som en ”lite galet crazy partykille”.

Som när garderoben inte har kvar en enda t-shirt med roligt tryck utan lika gärna kan tillhöra Loa Falkman. Eller att man lyssnar på samma musik idag som i gymnasiet, men ändå tycker sig ”hänga med” och smälta in bland ungdomarna.

Eller när man går till frisören och säger:
– Klipp mig som vanligt bara.
Och frisören skruvar lite våndat på sig innan hon tar sats i en utandning:
– Jag vet inte riktigt om det finns resurser för det…
Så går man därifrån och inser att man inte kan ha den där pop-frisyren med lång lugg längre. Eller aldrig mer någonsin.

När man ser sin spegelbild i ett skyltfönster på stan, med barnvagnen framför sig fast i ett spårvagnsspår, så känner man inte igen sig själv. Men man skyller på att det är ju bara ett skyltfönster. Vad vet det.

Det händer inte över en natt, men det känns så. Plötsligt är man inte den där personen som man trodde att man var längre. Förmodligen har man under en längre tid gått runt och blundat för en mängd olika faktorer för att sedan i ett ögonblick av plötslig självinsikt förstå att man börjat vara något helt annat.

Just självinsikt är underskattat i poker.

Det finns en grinder på kasinot som pratar som om han var Isildur, men spelar som en grå version av Stefan Löfven. När han betar stort kan han glömma hjältesyner från mig. När han sitter och gör narr av ”tighta spelare som aldrig spelar en hand” så kan jag knappt sitta still i stolen. Han har helt enkelt ingen koll på hur han själv framstår, vilket i sin tur är dåligt för affärerna.

I poker är det viktigt att läsa av motståndarna. Men för att kunna göra det måste du först veta vem du själv är. För att i sin tur ha koll på hur motståndarna ser på dig. Självinsikt i poker är ett av de viktigaste elementen som finns.

Om din egen självbild står i kontrast till motståndarens bild av dig så kan du få problem. De kommer använda all den information som de ser och upplever för att ta sina beslut emot dig. De kommer inte bry sig om ifall du tror att du är ”lite crazy party-kille”, de ser ju att du är en trött medelålders småbarnsfarsa. De kommer inte bry sig om ifall du ser dig själv som en aggressiv haj om du spelar två händer i timman och 3-betar en halv gång på sju timmar. De ger blanka fabian i vad du tror om dig själv.

Tänk igenom det hela. Har du självinsikt? Hur ofta analyserar du dig själv? Hur tror du folk ser på dig? Vem är du idag? Inte för tio år sedan, utan idag?

Det är även extremt viktigt att veta sina egna begränsningar. Allt för många pokerspelare har fortsatt spela på nivåer de inte längre bemästrar. De kanske krossade 5/10kr cashgame på nätet 2007 liksom jag ägde dansgolvet på Eksjö Stadshotell. Men idag håller de inte måttet på de nivåerna utan borde kanske spela 1/2kr istället. Ändå vägrar de inse att de inte längre kan hålla takten.

Att fortsätta gå fram och bjuda upp stans snyggaste tjejer tio år för sent kan i värsta fall innebära pinsamheter och en gratis skrattfest för polarna. Att inte gå ner i nivå vid pokerborden i rätt tid kan bli betydligt mer kostsamt.

På det sättet är poker som livet. I förändring. Och det gäller att veta var man står i den ständiga evolutionen.

Poker-SM har dragit igång på CC i Stockholm. På måndag kliver jag in i Main Event. Jag är övertänd som vanligt. Nästan hög på livet. Som om jag var 25 igen. Vilket är naturligt för en ”lite galet crazy party-kille” som jag.

/ dybban

Kommentarsfältet är stängt (och inga tidigare kommentarer).