Dybbans krönika

Gnäll lönar sig i längden

maj 17, 2018

Jag har lyssnat på gnället i flera år nu. Det har varit en konstant motrigg. Mest otur i världen varje söndag.

”Det kommer aldrig att gå.”

”Utdragen varje gång!”

”Hela Svenska Spel hatar mig!”

Han har väl vunnit LillLördag 23 gånger, har runt 14 inristningar i Fredagsfighten och 57 i TurboWiggen. Men den där pricken över det långa i:et har fattats – en förstaplats i Söndagssteken.

Och det har han inte varit sen att tala om…

”Kan man få vinna den här jääädra Steken någon gång eller?!” 

”Ska man behöva falla på mållinjen varje gång?” säger han på sin Bert-dialekt som gör att man bara kan tänka på semlor och sommarland när han pratar.

Jag har låtit honom hållas. Ätit massa semlor i det mentala. Lyssnat som en god medmänniska. Klappat på huvudet och sagt att: ”Snart kommer det. Tålamod bara.”

Men under alla år har det aldrig kommit. Gnället har fortsatt.

Jag har försökt muntra upp honom med att berätta om mina egna meriter i den fina gamla turneringen. Hur jag kom back to back heads up två veckor på rad när deltagarantalet var som störst och utbetalningarna som fetast. Hur jag vunnit den tre, fyra, sju gånger totalt, jag har till och med tappat räkningen. Men det verkade inte som mina ord hjälpte alls. Gnället har fortsatt.

Jag har bett till Gud många kvällar om att han ska få vinna, så vi kan gå vidare med våra liv. Men det har varit som förgjort. Mannen från Skara har fått lägga sig med tilten i halsen och armarna runt hunden varje söndagskväll.

Fast alla vet ju. Plötsligt händer det. För några veckor sedan vann han Söndagssteken. Stämningen var euforisk. Det var en sten, modell tung jädra gravsten, som föll från hans hjärta. Och mitt.

Veckan efter fick jag ett mess. ”Nu ska jag ta den back to back.” Och så gjorde han det. Hur är det ens möjligt att slumpen leker med våra liv så där? Traggla i tio år utan vinst och sen vinna två veckor efter varandra? Jag har varit med om det där så många gånger själv att en vinst följs direkt av flera. För att det sedan ska ta månader till nästa. Det är något i luften när man är inne i en goodrun som inte kan förklaras. Jag tror det handlar om lika delar självförtroende, slump och övernaturlighet.

I söndags var jag så trött att jag hoppade över hela söndagsgrinden för sömn. Tidigt på måndagsmorgonen vaknar jag upp till ett mess. ”Vem vann Steken igår egentligen? Jag har inte orkat kolla…”

Han hade vunnit igen.

Är det sant det de säger att man kan whina in vinster? Jag börjar tro det…

Det måste väl sägas att Monopol just nu är den hetaste turneringsspelaren på Svenska Spel. Han har vunnit rakt ut det här året, med fler turneringsvinster än någon annan spelare. Det är ju jäkligt kul att det finns någon 40-plussare till familjefader som kan vara med och slå ungdomarna, utan andra åtaganden i livet än att lyckas äta sin egen middag, på fingrarna.

Men det vågar jag så klart inte säga till honom. För nu vill Monopol bli tilltalad ”Kung av Svenska Spel” tills jag har vunnit en turnering igen…han flyger läskigt nära solen nu…

Men jag tar med mig idel bra saker av denna sjuka prestation. Att när man är gnällig så hjälper det att gnälla. När man känner sig som längst bort, så kan nära vara alldeles runt hörnet. Och när det väl smäller, då kan det verkligen smälla. Den som väntar på något gott väntar aldrig och alltid för länge. Ge aldrig upp.

Nu har Monopol lovat att sluta gnälla över Steken. Det kommer kännas konstigt. Men jag har en whine-plats över om det är någon som har en turnering de tycker sig vara värda att vinna?

/ dybban

Kommentarsfältet är stängt (och inga tidigare kommentarer).