Dybbans krönika

Nordic Masters Main Event

april 14, 2018

Fredag 05.30. Det luktar skit. Cirkusdirektören har lagt ett halvt kilo benfritt i blöjan. Uppgång. Men jag känner mig alert, för idag är dagen. Jag ska äntligen spela en stor liveturnering igen. Det måste ha varit ett halvår sen sist. Jag minns inte ens.

Äntligen har planerna gått i lås. Direktörn lämnas hos farmor och farfar i Småland. Norrländskan och lilleman följer med till Stockholm för lite hotellmys och shopping. Vi tar bilen. Jag kör de 40 milen med fåglar i bröstet. Nordic Masters here I come! Inköp 16k och ett förstapris som skulle kunna fylla upp hela madrassen.

Anländer till hufvudstaden 13.30. Checkar in, parkerar, kör lite nervöstoa som alltid och tänker på min finalbordsplacering som ska upprepas. Kliver in på kasinot 14.15, en kvart efter starttid. Mycket nöjd med planeringen. Kollar in borden, märker snabbt att många stora namn valt miljonturneringen i Barcelona istället. Jag klagar inte…

Inser att min bordsplacering är finfin med en riktig kamikazepilot mitt emot. Trots startstack 40k och entimmas blindsperioder tycks han tro att han kan ta hem turneringen innan matpaus. Varje pott ska spelas och varje pott ska vinnas. Q4o liras UTG, som om de vore suited…Jag inser att det finns fantastiskt värde att spela mot piloten och synar hans tidiga uppslag från knapp med kvalitetshanden 42 i klöver. Man tager vad man haver, och ja, jag var spelsugen…

Floppen landar 256 med ett klöver och flygledaren betar ut pott på 1k. Han betar ut pott varje gång. Jag vill gärna ta hem det redan på flopp och slår om till 2,7k. Syn. Turn klöver nio. Färgdrag, hålpipa och träff. Vindseglaren är absolut kapabel för en checkraise och då blir det väldigt dyrt, så jag väljer att ta ett gratiskort för att hålla ner potten som redan är för stor med tanke på blindsnivån och min näve. Turn ett rött ess. Piloten betar ut 6,6k. Jag orkar inte svara och får vackert lägga mig. Bra spelat dybban.

Någon timme senare försöker piloten bluffa bort hela stacken på AKQJ-bräda med tre ruter med AQ i hjärter. Han får syn av KK med ruter och försvinner snabbt. Att sitta med honom den korta stunden var som att lukta på en sommardag i fem sekunder. Men mina planerade enkla uppdubblingsplaner försvann ut genom den kyliga AC:n.

Timmarna rullar. Bordet är fortsatt bra. En efter en tacklar spelarna av. En nybustad spelare skäller ut sin granne för att ha ropat in motståndarens färgdrag. Smäller i bordet, dunkar i stolen. Själv tackar jag för underhållningen där jag ligger och guppar på startstack.

Jag känner samtidigt hur ögonlocken håller på att börja falla. Och klockan är inte ens kväll. Ska jag börja bli gubbtrött när jag väl sitter här och har det härligt? Försöker dricka slut på buffén med gratis kaffe. Det hjälper inte. Går över till Redbull. Det hjälper inte. Men jag blir i alla fall kissnödig och det är ju omöjligt att somna då.

Det blir inte bättre av att tre oberoende personer säger samma sak i paus.
– Du ser trött ut Dybban!
Upplys mig gärna om mer fakta om mig själv som jag inte vet…

Korten gör inte att man blir speciellt mycket piggare. Försöker hitta på små saker och de går faktiskt hem allihop. Till sist kommer även dagens första fina hand då jag hittar KK på knapp och slår upp efter en limpare som synat in. Floppen landar 568, turn T och jag fegar ur totalt när jag blir checkraisad megastort av bordets tightaste spelare. Även om jag hoppas folden var bra, känner man sig ändå som en bortgjord fjärdeklassare när korten åker in i mucken. Är jag ringrostig? Eller bara feg?

Några timmar kvar på dagen och jag måste snäppa upp mig, få saker att hända istället för att vänta på att markerna ska komma till mig. Ger tröttheten en öppen handflata och slår upp till 2k på 400/800 + ante med J7 i ruter på hijack. En välpratad malmöbo synar på knapp. Floppen visar TQK med ett ruter. Jag betar 2,2k. Han slår om till 6k. Jag bannar mig själv för att jag ska hänga mig själv med såna här händer och synar. Turn svart nia. Jag checkar, Malmöbon betar 7k. Jag synar. River en svart knekt för stege på bordet. Jag ber till gud att han inte ska ha ett färgdrag med A eller floppat nöt med AJ och betar ut 10k (han har bara 25k kvar i stacken). Jag får en harang i ansiktet om hur mycket tur jag har och hur mycket otur folk som håller på MFF ska få utstå. (2-2 mot GIF Sundsvall var ingen lek…) Sen kastas ett floppat set i tior innanför linjen. Jag får en fin pott att krama om.

Hittar lite momentum och är snart upp på 80k, dubbla startstacken. Jag känner direkt hur sittfläsket har byggt på sig några kilo. Jag är stadig och det personliga Masters-rekordet, en sjätteplats, ska upp i brygga.

Man ska aldrig underskatta ruschen. Blindsen är 500/1k när sommaren slår i blom igen. Jag sitter på BB och det foldas till lilla blind. En kille som jag hört spelade roulette kvällen innan och satte 3k på ett nummer som satt. Han gillar inte att släppa händer preflopp och verkar lös som Glenn Strömbergs prilla. Nu slår han upp till 2,5k. Jag viker upp ett klöver ess…och…jodå, det är något där bakom. Det är…ja, kom till pappa! Kom till pappa! Hjärter ess. Det suger i magen av kaffe och stor-pott-pågång-känsla. Slår om till 6,5k. Snabb syn.

Flopp 358 med två klöver. Roulette-proffset checkar och jag betar 6500. Han sparar ingen tid och slår om till 17,5k med 35k bakom. Jag fulsteker i en halvminut (inte med armarna i luften som på Stureplan) innan jag tar en näve marker och sätter honom all in. Får en liten suck och en syn. Uppe mot QJ i klöver för färgdrag i en pott som får någon av oss till klar chiplead för bordet.

Stå, stå, stå. Tänk rött. Kärlekens färg. Give me love.

Turn ruter 7. Jag har klöver ess så jag känner mig stark. Dealern vänder upp rivern. Det känns som kortet hänger i luften i en kvart innan det ramlar ner på duken. Den där tiondelen när hjärnan inte hunnit koppla. Vad är det för nåt? Ett svart kort, men det kan väl ändå inte…jo. Klöver T.

Fistpump av rouletteproffset. Potten på 120k glider mig ur händerna. Och jag orkar inte ens räkna upp mina marker. Dealern får göra jobbet för jag orkar inte se eländet. Här fixar man barnvakt, kör bil från kust till kust, bokar hotellrum, lovar Norrländskan shopping och bra väder. Här har man sett fram emot en fin pokerturnering. Så kommer det ett roulette-proffs och får klöver på river!

Det är 1,5 timma kvar på dagen. Jag har 20k kvar. 20 big blinds att börja bygga något med igen. Det är ovärdigt. Som om kungen skulle behöva snickra ihop sina egna slott. Jag somnar av besvikelse.

En kvart senare är jag uppe på 40k utan showdown. Jag bestämmer mig för att uträtta mirakel som kan leda till min bästa pokerkrönika genom tiderna.

Samtidigt synar kungen av turspel en stor 3-bet med K8 och floppar kåk mot AA. Bygger ännu större stack innan han några händer senare synar ytterligare en 3-bet med 22 i multivägpott, floppar set och slår ut en till. Hur ska jag förklara för mamma att poker är ett skicklighetsspel när Roulette-proffset sitter med 300k? Va?!

Slår upp till 2600 med KJo och får syn av big blind. Floppen landar 644. Jag fortsätter med 2,2k. Syn. Turn ett andra hjärter, en tvåa. Bet igen. Syn. River hjärter kung. Min motståndare donkar ut 10k på mitt drömkort. Jag får kalla kårar. Men jag orkar inte lägga mig. Synar efter pust och stön och får stirra in i A3 i hjärter för en runnerfärg.

I kvällens absolut sista hand får jag in det sista av mina marker och åker ut. Jag är så trött att jag inte ens orkar bli besviken.

Det är bara att tanka bilen och åka hem igen. Madrassen får fortsätta bestå av nåt jädra skumgummi. Jag får fortsätta vara utan titel och min bästa pokerkrönika får vänta. Lukten av den här sommaren blev bara fem sekunder lång. Nu luktar det skit igen…

/ dybban

Kommentarsfältet är stängt (och inga tidigare kommentarer).