Dybbans krönika

En dyr kärlekshistoria

april 5, 2018

En mörk skönhet med de rätta formerna tornade upp sig. Det var kärlek vid första ögonkastet.

Året var 2006 och jag kunde inte stå emot frestelsen när den uppenbarade sig. Det var som om den mörka skönheten viskade till mig och visade med en tilldragande fingerrörelse att jag skulle följa med, att gå emot mitt intellekt och bara kapitulera för magkänslan.

Det kändes som att jag brottades med mina inre demoner för en evighet, för jag brukade sällan eller aldrig låta mig dras med av dessa känslor. Och jag gjorde ständigt narr av mina vänner som aldrig hade karaktär nog att säga nej till en läckerbit. Men i själva verket togs beslutet på bråkdelen av en sekund.

Jag hade precis gått upp ett steg i nivå och spelade en av mina första sessioner på 25/50kr cashgame. Jag köpte in för 100bb, 5 000 riksdaler, på ett femhandat bord. Jag spelade bara ett bord för att verkligen kunna ta in allt som hände. Och kanske var det just det, min totala koncentration på ett enda bord, som gjorde att jag såg något jag aldrig tidigare sett. Trots att vi hade träffats hundratals gånger så hade jag aldrig upptäckt de fulländade formerna. Förrän nu…

Den kom från ingenstans, den mörka skönheten, 74 i spader. Och den såg så vacker ut att jag valde att göra ett undantag från min konservativa och solida spelplan. Jag tackade ja till inbjudan till dans och synade, från hijack, ett uppslag till 70kr från UTG. Även big blind synade.

Floppen kom som en varm smekning över ryggen. 6 8 2 med 6 och 8 i spader. UTG betade och jag synade. Big blind ville dock höja priset och slog om. UTG synade snabbt och jag gjorde en enkel syn i position.

Jag och min mörka skönhet hade startat en dynamisk samba som började bli både pirrig och svettig. Men jag var inte van vid detta dansgolv, så nu krävdes det att hålla tungan rätt i mun för att inte trampa snett.

Turn: spader 5.

Det tog någon sekund innan jag insåg vad som hade hänt. Min första färgstege i livet var ett faktum. Jag var precis så oslagbar som man kan känna sig i en plötslig insikt av besvarad nyförälskelse.

Big blind betade på. UTG synade. Och jag synade med nötternas nöt. River en röd kung. Big Blind gick all in! UTG synade!! Jag blev så till mig att jag nästan klickade på fel knapp och folda. Men lyckades till sist med ett darrigt pekfinger hitta rätt. Båda spelarna hade mer pengar än mig så potten låg på över 15 000 kronor. En nervkittlande summa för mig som student, och då, den största cashgamepotten i karriären. Med snabb huvudräkning fick jag fram att det räckte till nästan 5000 paket nudlar, eller drygt 500 öl under helgens bartömning på kåren.

Min mörka vackra skönhet hade tagit mig på en drömresa. Det visade sig att big blind hade K9 i spader och UTG AT i spader. Båda hade turnat färg mot min färgstege. Jag gapa som en apa. Under min snart 15 år långa pokerkarriär är det inte många händer jag spelat som etsat sig kvar i minnet. Men denna är en av dem.

Det räckte med en dans för att jag skulle falla pladask. Jag var kär. Och vi gifte oss.

Men det finns väl inga giftermål som är lyckliga hela tiden? Det är därför man säger ”i glädje och sorg tills döden skiljer oss åt” innan man lovar varandra evig trohet.

Vårt äktenskap har i sanning varit en bergochdalbana. Det har gått upp och ner. Mest ner, tyvärr. Rent ekonomiskt har den här mörka skönheten kostat mig en hel del pengar. Jag tror att alla som har en favorithand av liknande dignitet har svårt att få ekonomin att gå ihop.

Och jag ska vara ärlig. Det har funnits tider då jag velat ge upp allt. Slänga det vi har gått igenom på soptippen och gå vidare med mitt liv. Kanske träffa någon ny. Varför inte göra det enkelt för sig och gifta sig rikt istället? Som med American Airlines…

Men det går ju inte att bestämma vem man ska bli kär i. När Sultanen reraisar sitter man ändå där och tror på ännu ett under när man viker upp sin gamla flamma. AA är en ståtlig hand som har råd att klä sig i Armani. Men den har inte samma former, inte samma charm eller utvecklingsmöjligheter som 74 spader. Framförallt har jag aldrig turnat en färgstege med hjälp av två ess…

I svåra tider har jag alltid drömt mig tillbaka till den där kvällen när jag lärde mig att kärlek vid första ögonkastet var möjlig. Hur jag föll pladask och fick min nyförälskelse besvarad i en euforisk rumba som gav mig ett förråd med 5000 paket nudlar.

Att denna kärlek sedan, säkerligen, har kostat mig det tiodubbla vill jag inte tänka på.

Kärleken är i sanning blind. Det gäller inte minst pokerspelare och deras kärlekshänder…

/ dybban 

Kommentarsfältet är stängt (och inga tidigare kommentarer).