Dybbans krönika

De efterkloka

mars 15, 2018

Eftertankens kranka blekhet. Jag vet att jag hörde uttrycket så många gånger som liten, men kommer inte ihåg vem som sade det. Kanske farfar? Självklart fattade jag ingenting av vad han menade då lill-dybban var koncentrerad på att samla femkronor i en gul magväska som han fått av farmor.

För den med lite historiskt intresse kan jag meddela att meningen kommer från självaste Shakespeare där Hamlet i en monolog säger: The pale cast of thought. 

Det där uttrycket har kommit till mig allt mer de senaste åren. Finns det något värre än efterkloka människor? Jo, det gör det, jag är medveten om det. Men vi kan väl för en sekund låtsas att efterkloka människor är mer störiga än de jädra biltjuvarna som inte blinkar när de svänger.

När det gäller spel är efterklokheten a och o för vissa. För om DET inte hade hänt eller det där klöverkortet inte kommit, eller Messi gjort mål som han brukar, så hade han ta mig i brasan varit miljonär nu och lapat mjölkdrinkar på en sandstrand fri från barnfamiljer. Jag har blundat mentalt och tänkt på lösmustascher flera hundra gånger när jag fått lyssna på de där historierna…

Vid pokerborden så händer det varje dag att jag stöter på spelare som har en sak för ögonen – resultatet. Om de vinner så har de gjort rätt, om de förlorar har de gjort fel. Det är enkel matematik. Den är så enkel att den är helt fel.

Det är också en sak som jag försöker förklara varje gång någon hobbyspelare vill ha spelteoretiska pokertips av mig. Det viktiga är inte att vinna den handen eller turneringen du spelar just nu, utan att vinna i längden.

Min svärfar är ett utmärkt exempel. Om han får in det med AK mot AQ preflopp i Ministeken och torskar kan han klia sig besviket på magen, grymta tyst som bara norrlänningar gör, och förbanna sig själv.
–  Jag visst jag inte borde ha synat…

Samma sak när jag möter Sultanen, Doktorn eller någon annan president vid ett livebord. När de synar ner mig med sitt förbaskade tredjepar och jag en gång på tio bluffar. Då ska det bankas i bordet och det ska spruta testosteron ur näsan. Sen är det raka vägen till Las Vegas för att visa Doyle Brunson hur poker ska spelas. De är halvvägs till ett pokerboks-kontrakt där de ska förklara hemligheten med kortspel.

Men det är ju så i poker. En syn som råkade vara rätt en gång på tio är liksom ingen bra syn. Låter jag bitter? Näääe då, jag ä int bitter. Men sluta för farao syna mig!

När jag började spela poker blev jag extremt feg i slutskedet av turneringar. Jag vågade inte ta några spots eller stoppa in markerna med tveksamma nävar, trots att jag visste att det var rätt spel att göra. För jag var rädd att åka ut när det närmade sig de stora pengarna. Det slutade ofta med att jag blindade bort stora delar av stacken och tvingades ta en flipp. Jag gav mig inte chansen att ha ödet i mina egna händer för jag tänkte inte hela vägen. Jag vågade inte gör det långsiktigt bästa spelet utan var bara i stunden och just den turneringen.

Vi hade dop för vår lille nya gubbstrutt i helgen. Vi gjorde allt rätt med köp av smörgåstårta från stans bästa smörgåsfabrik. Lik förbaskat blev hälften av gästerna magsjuka efteråt. Cirkusdirektören spydde som på en tecknad film. Jag låg själv dubbelvikt med kalsongerna på huvudet i ett dygn.
– Vi borde inte ha köpt smörgåstårta…jag visste det…

Men folk gillar ju smörgåstårta. Så varför inte köpa det då? Det var rätt tänkt, vinnande i längden, men nu blev det fel. Otur.

Att tänka att man gör fel när man i längden gör rätt är som att gå över gatan när man får grön gubbe, bli påkörd av en bil, och ångra att man inte gick över gatan när det var rött istället.

De senaste åren har jag lärt mig att man måste ta kalkylerade risker i poker för att spela korrekt och vara vinnande. Jag har blivit mindre resultatorienterad i de enskilda turneringarna. Ibland åker jag ut på grund av det, men i längden har det blivit avsevärt bättre. Så länge man vet att man gör det rätta spelet så finns det ingen anledning till rädsla. Klicka på musen och stoppa in det när ”Monopol”höjer din big blind femte varvet på raken. När markerna väl är innanför linjen ligger det inte i dina händer längre. Då har du gjort ditt. Och du har gjort rätt.

Låt inte eftertankens kranka blekhet ta er. Om man vill utvecklas som pokerspelare, eller människa, är det ett bra första steg att ta.

/ dybban

Kommentarsfältet är stängt (och inga tidigare kommentarer).