Dybbans krönika

Elefanter

februari 22, 2018

Det var en evighet sen jag var på CC, med mina mått mätt. Men i lördags var det dags att känna på formen. 25/25 Texas Deep blev spelet, det höga PLO-bordet såg riktigt saftigt ut men jag bet mig i tungan och satt kvar i min trygga vrå. Det blev dock lite åka av där också…

Börjar med att floppa nötfärg mot lägre färg och få fullt betalt. Hittar sen AK i hjärter och slår upp för att se en damhög flopp med två hjärter. Betar 625 in i 1k och får en spekulant med mig. Turn av låg valör, inget hjärter. Jag känner mig rätt säker på att min herre mittemot har en halvdan dam (då jag blockar ett ess och så vidare…) och tänker bomba mig ur krisen! Lägger in 1700 på turn och han håller korten som om han ska vika, men synar till sist. Jobba hjärter. Jobba hjärter. Jobba hjärter. Det kommer spader. En låg en som inte gör något speciellt med brädan. Har jag kommit hit finns ingen återvändo. Han måste tro mig nu, det måste finnas lite rim och reson i den här pokervärlden. Man kan inte syna tre gator för hela stacken på river med ett dåligt toppar mot en sparsam småbarnsfar. Det gör man bara inte. Jag sätter motståndaren all in, på nära 4k. Får blicken och steket.
– Har du något bra?
Jag biter mig i läppen som en tafflig såpaskådis som svar. Han pillar med sina marker. Ser hur han funderar på om han vill skiljas ifrån dem. Fold, fold, fold! Jag kör telepatiska tankar. Men jag är tydligen urusel på sånt för efter några minuter får jag syn av QJo. Han slår bara en bluff, men han slår i för sig alla bluffar…wp wp wp! Ta pengarna!

Tillbaka på ruta noll. Tiden går. Får lite ångest över klockan då jag vet hur kommande dag kommer bli utan sömn. För någon där hemma vet att det är morgon 06.30 vare sig pappa har spelat poker eller ej. Och när jag tänker på någon så går tiden ännu snabbare, han förkortar alltid varje minut.

För du älskar elefanter men kan inte säga deras namn riktigt än. Men du pekar jäkligt bra. Du äter köttbullar med båda händerna och hela ansiktet och när man kallar dig för ”köttbullegubbe” så skrattar du. Ditt skratt bubblar så att det känns som om man har Fanta i tårna. 

Din mamma säger att jag är lite för snäll mot dig, att jag inte säger till på skarpen när du biter mig i benet. Hon är bättre på föräldraskap än jag, men jag vet ju att du biter för att du är så uppspelt att du inte vet var du ska göra av tänderna. 

Jag tror att du tycker om lillebror, även om du har svårt att visa det riktigt än och hatar när du inte får alla fyra ögon på dig när du bygger torn till himlen. Så det är klart att du kanske ställer till en scen ibland och förvandlas till en frustande indian som vill slänga pappas dyra klocka i toaletten. För du skiter fullständigt i ekonomiskt värde. En tom ketchupflaska är viktigare än en tusenlapp. En sten smakar bättre än guld. 

Och du dansar. Oj, vad du dansar. Då får till och med farmor svettas. Farmor som tycker om dig så mycket att hon ringer sig sjuk till jobbet när du hälsar på bara för få vara ute med dig på dagarna och peka på träden. 

När du inte kan sova ligger du och sparkar i sängkarmen så det ekar in till grannen. Då vill du bli buren och när jag tar upp dig så kramar du så hårt att det känns som om du hänger på en klippsats och kämpar för ditt liv för att inte ramla ner i avgrunden. Så sjunger jag om en liten gris, du blir lugn och vilar huvudet på min axel tills du somnar. 

Och 06.30 är det morgon. Varje dag. Det gör att jag nu vill utnyttja varje sekund när du sover och tar beslutet att göra ett spel med T4 i klöver genom en 3-bet. Stöter dock på patrull i form av ung hane som 4-betar. Ängeln på min axel säger självklar fold gå vidare till nästa hand, men djävulen på den andra skuldran hojtar något om att ”du har position och du kan spela ut honom. Syna din tajta turist!”. Jag synar i ett tydligt försök att ge bort pengar…

Floppen landar 446 och djävulen viskar ett självgott ”vad var det jag sa?”. Den unga hanen har AA och tvingas ge mig hela stacken. Jag tycker det är jobbigt att visa min hand, för jag skäms.

Sen förlorar jag lite till den gamle glada ikonen Alex Stevic, den första vinnaren av en EPT någonsin, som vaknar upp med stålhänder lite för ofta för att det i OS inte skulle klassas som doping. Alex växlar sen alla svarta tusingar till blå hundringar med mig, fyller de djupa fickorna och går till kassan. Han vill reta cashiern, som har bråkat med honom under veckan, genom en gigantiskt växling. Man måste säga att det gamla gardet fortfarande har DET. Jag gungar hem framåt morgonkvisten.

Två timmar senare talar Cirkusdirektören om att det är morgon. Vi smyger ut från lillebror och Norrländskan.

När du ler ditt stora rufsiga morgonleende finns det ingen trötthet, bara Fanta i tårna. Och jag säger inget om mitt plus under natten. För du skiter ändå helt i pengar. Jag håller om dig som om jag hängde på en avsats och kämpade för mitt liv.

Sen pekar vi på elefanter.

/ dybban

Kommentarsfältet är stängt (och inga tidigare kommentarer).