Dybbans krönika

Ge mig en semla till!

februari 8, 2018

Ät nyttigt, sov åtta timmar, motionera. Alla vet nyckeln till ett hälsosamt liv. Men det är en jädra liten nyckel det där, väldigt enkel att tappa bort. Själv är jag helt utelåst.

Snittar fyra timmars sömn, äter vad som helst när som helst och rör mig bara fram och tillbaka till mataffären, för att kunna fortsätta äta vad som helst. Snart har jag bytt kropp med den förre tungviktaren Monopol, som för tillfället går åt andra hållet och är nere under 100 kilo. Han tog för övrigt sin 17:e seger i historien i Turbowiggen förra veckan. Det måste vara något för Guiness Rekordbok?

Jag mår dåligt av att se foton på Martin Jacobson eller Peter Eichhardt när de åker runt världen och spelar poker och gymmar. De där träningsbilderna på svettiga pumpande muskler. Det dåliga samvetet ilar genom ryggraden när jag själv spänner en blek biceps för att kontrollera att den fortfarande finns kvar. Ge mig en semla för farao. Har de inte fattat att det är pappakroppen som är det nya svarta?

Sen Jacobson vann WSOP Main Event har han med sin hälsosamma livsstil lagt en grund för hur en professionell pokerspelare ska leva för att prestera på topp. Jag vet att jag borde…kanske gå en promenad…göra några armhävningar…dricka en smoothie gjord på gräs och blåbär. Men måste man orka allt? Ge mig en semla för farao.

Jag tog återigen några turrepass förra veckan efter en tids paus från dessa marathon. Två kvällar på raken var jag djupt i stora fält för stora pengar på närmare årslöner. Båda gångerna föll jag på målsnöret med en finalbordsbubbla och en åttondeplats. Jag vet inte om det berodde på min fysiska status att jag råkade tappa det helt framåt morgonkvisten. Men jag har svårt att se hur hundra armhävningar om dagen hjälper till att vinna flippar. Efter tunga bustar blir man inte gladare av att träna, en semla däremot. Det piggar upp.

I lördags körde Melodifestivalen igång igen. Som gammal nöjesjournalist har jag varit på plats och bevakat flera mellofester. Så jag ser mig som lite av en expert när det gäller att lägga en slant på vinnare. Med ett spel investerat känns allt lite mer uthärdligt där man sitter och käkar ostbågar med båda nävarna i skålen samtidigt.

Edward Blom gick upp på scen med en något svajig sångröst och en buskisrevy av kräftor i ryggen. Twitter gick bananas över hur pinsamt det var, att han inte hade något där på scen att göra. Då jag hade lagt en slant, till suveränt odds, på att han skulle gå vidare till final så satte jag givetvis en ostbåge på sned i halsen och fick göra Heimlich på mig själv (alla som har en Cirkusdirektör i familjen besitter givetvis denna kunskap) samtidigt som jag insåg mitt kostsamma misstag.

Blom kommer aldrig vinna Melodifestivalen, sannolikt inte så många andra tävlingar heller (om det inte startar upp något VM i att dricka smör snarast?). Men så här i efterhand är det ju ändå honom vi kommer minnas när alla mediokra melodier har snubblat vidare.

”Varför försaka det goda som bjuds i tillvarons gästabud? Livet på en pinne. Ta varje liten chans du får och njut.”

Det är ingen hemlighet att pokern inte är lika stor som den varit. Spelarantalet sjunker snarare än ökar. Dagens svenska pokerelit är bättre pokerspelare än de någonsin varit. De är på en nivå som hobbyspelare inte kan föreställa sig. Men när det handlar om att öka intresset för pokern igen så behöver vi snarare profiler som tar det ett steg till och bjuder på en show. Vi behöver människor som kliver ur sin bekvämlighetszon och gör något mer än att spela perfekt poker.

Vi behöver fler Edward Bloms och färre gröna smoothies.

Jag är inte mycket till showman, så där kan jag inte hjälpa till. Men ge mig något år så har jag i alla fall kroppen.

Seså, ge mig en semla till!

/ dybban

Kommentarsfältet är stängt (och inga tidigare kommentarer).