Dybbans krönika

Den belgiska grisen

februari 1, 2018

Det finns pokerhänder som är intressanta. Sen finns det händer man aldrig glömmer.

Vår hjälte befann sig på den södra kontinenten för en stor pokerturnering. Han satt nu och grindade ett sidoevent för 1k euro. Det var alltid kul att komma iväg på de här stoppen, men nu var tilten nära…

Belgaren tvärs över bordet var en av de störigaste jäklar han hade stött på under sin livstid. Skränig, otrevlig mot medspelare och dealers, dryg, nedlåtande och så angleshootade han också. Det värsta var kanske ändå det där överlägsna flinet. Ett flin som bara fanns för att tala om att ”ja, jag vet att jag är ett svin och jag älskar det”.

Det var en turnering där reglerna verkligen efterföljdes till varje pris. Om någon hamnade all in fanns ingen möjlighet att mucka korten. Den nitiska dealern lade alltid upp båda händerna, vilket innebar en del pinsamma situationer för förlorarna som hade försökt bluffa eller syna av med A-hög och haft fel. Belgaren hade utnyttjat detta för att göra narr av sina motståndare och förklarat vilka usla pokerspelare de var när han fick se deras kort.

Vår hjälte sjönk allt djupare ner i sin stora hoodie och musiken i hörlurarna för att inte hamna i någon personlig vendetta med grisen. Men när belgaren ännu en gång hånskrattade åt en äldre herre samtidigt som han rakade in hans marker så fick det vara nog. Det var dags för hämnd. Vår hjälte stängde av Coldplay i hörlurarna och bestämde sig, kom det ett läge så skulle han ta det. Då skulle han slowrolla grisen till månen och tillbaka.

Efter bara något varv höjde den aggressiva belgaren, med sin töntiga scarf runt halsen, återigen upp. Vår hjälte fick något religiöst i blicken när han stirrade ner på två svarta kungar och 3-betade. Grisen synade snabbt. Floppen var som en saga, en våt dröm. KK2. Fyrtal, nöt. Supernöt.

Belgaren som talar först donkar ut. Vår hjälte tror inte att det är sant. Och trots all rutin han har från livepoker blir han orolig att det ska bli för uppenbart att han håller på att kissa på sig av upphetsning. Syn.

Turn en åtta och belgaren fortsätter att beta tungt. Vad är det som händer? Finns gud ändå? Vår uppspelta hjälte funderar på hur länge han ska tänka innan han synar. Inte för kort tid, men inte heller för lång. Han bestämmer sig för att den perfekta tiden för att inte väcka misstanke är en minut och 20 sekunder, exakt, innan synmarkerna åker innanför linjen.

Belgaren drar scarfen över munnen och försöker se ut som en tågrånare i Lucky Luke. Det finns inget bättre än när någon försöker se tuff ut, men i själva verket är på väg att springa rakt in i en vägg med byxorna nere.

Rivern kommer. Belgaren tänker några sekunder innan han stoppar in hela stacken i en stor överbet. Vår hjälte dödar alla instinkter till att blixtsyna och vara en gentleman. Glädjen inombords går inte att beskriva. Men han hade inte glömt sitt uppdrag – hämnden.

Det här skulle bli den där handen som skulle komma att beskrivas på Wikipedia om man googlar slowroll. Här skulle det skapas pokerhistoria.

Vår hjälte ställer till med en skådespelarinsats som skulle få Robert de Niro att blekna. Våndan. Ångesten.
– Jag vet inte om jag kan syna. Ska jag syna? Ah, det här är svårt.
Belgaren drar på sitt flin igen, vilket gör det lättare att hålla ut lite till.

Till sist lockar grisen på personal och beställer ”time”. En minut kvar att ta ett beslut. Floor står bredvid bordet och räknar ner. 10, 9, 8, 7, 6, 5, 4, 3…
– Ok, jag kan inte lägga mig. Jag synar.
Belgaren slänger självsäkert upp JJ. Vår hjälte svarar med en suck.
– Åh, nice hand. Jag kan inte slå det där…

Sen lägger han korten upp och ner och försöker smyga in dem i mucken för att inte behöva visa. Det var ett högt spel…men hans read på dealern var hundraprocentig.

Belgaren skrattar högt, som en bullrig dålig ståuppkomiker som skrattar åt sina egna skämt,  samtidigt som han girigt slänger sig över bordet för att håva in den gigantiska markerhögen.

Samtidigt ser dealern vad som är på väg att hända och skyndar sig att försöka rädda vår hältes hand. Ingen skulle komma undan under hans vakt!
– Du måste visa handen, det är reglerna!
– Nä, men måste jag visa? Snälla jag vill verkligen inte visa.

Vår hjälte ber om nåd och försöker trycka in korten i mucken. Men dealern är stenhård som en gammal lärarinna. Rätt ska vara rätt. Alla måste visa.

Belgaren är så överlycklig att han skriker på servitör.

Dealern börjar bli riktigt irriterad och viftar bort vår hjältes händer från handen. Och lägger upp en kung. Och en kung till.

För några sekunder är det helt tyst runt bordet. Det är som om de befinner sig i rymden. Belgaren är sist av alla med att se vad som har hänt. Att slowrolla någon är något av det värsta man kan göra enligt pokeretiketten. Men nu brister hela bordet ut i ett stort gemensamt asgarv. Belgaren blir grön i ansiktet. Man ser hur han kokar som en överhettad gammal Volvo 240 inombords. Sen avbeställer han champagnen. Och säger inte ett ord innan han några varv senare lämnar turneringen genom en feltajmad bluff.

Det kanske finns ett rätt ögonblick för allt. Även hemskheter, som slowrolls.

Det finns vissa pokerhänder som är intressanta. Sen finns de händer som är mer än händer, som berättar något om livet.

Som att karma is a bitch and then you die.

/ dybban

Kommentarsfältet är stängt (och inga tidigare kommentarer).