Dybbans krönika

Min folierade stjärna

December 21, 2017

Sitter du på ett stökigt pojkrum? Eller i en lyxlägenhet i London?

Är du upp eller ner idag? Bekymmerslös eller orolig för framtiden?

Jag tänker på dig ofta. Som om du vore min egen bror. Jag tänker att att det ska gå bra, till slut. Men hur långt borta är slutet?

Du har haft allt och tappat det. Vunnit det igen. Och förlorat det. Vi är antagligen så olika man kan vara, då jag aldrig haft allt, men heller inte förlorat det. Du svävar där uppe någonstans, ovanför. Man pratar om dig, till dig, men du svarar inte.

Så jag får försöka ta mig in i dina tankar. Känna din puls. Som en blodhund letar jag in i dina sinnen.

När du tog dig an världens starkaste lejon, som en orädd ensamvarg. Du föll till slut. Hårt. Men en sån som du faller inte, du studsar. Som en gummiboll tar du fart igen.

Studsar mellan pojkrummet, där du måste kliva över gamla Gorbyspiroger för att ta dig till datorn, och lägenheten i London med förgylld vinkyl.

Var är du nu? Jag har läst att du är uppe igen, på plus.

Du behöver inte använda tidsbanken. Dina beslut är redan tagna innan motståndaren gjort sina. Du är Lucky Luke. Pokern sitter i din ryggrad, ditt DNA. Jag vet inte vad du skulle göra utan den? Har du körkort?

Din blick flackar där ute i stora världen. När du går som en vanlig man på gatorna ser du ner på dina skosnören. Du är en småstadsgrabb i en världsstjärna. Vad tänker du på om nätterna när pokerklienten är nedstängd och du försöker sova?

Viktor Blom, my friend
Well this world is att bitch, boy
Don’t end up in at ditch, boy
I’ll be watching you close to the end

Vid borden är du granit. Om du har några nerver är de förseglade i folie, okontaktbara som en förlupen satellit. Vem minns inte bluffen med K2, i WSOP Europe, mot Munns på floppen AA3. Folk kallade dig tokig då, den värsta bluffen någonsin. Men på mig hade den säkert funkat. Det är så i din värld, du lever på marginalen. Balanserar på en lina mellan himmel och helvete. I andras ögon är du aldrig mellanmjölk, alltid galning eller geni.

Jag ögnar igenom highstakes-databasen. Den följer fortfarande varje steg du tar. Du är Matt Damon, Ben Affleck, Brad Pitt. Du har alltid huvudrollen där. Pengarna rullar som huvuden i Stockholms blodbad. Du ger miljoner och tar miljoner. Fortfarande, efter ett decennium.

Du är ännu ung, även om skäggstubben börjar ta sig. Ändå är du från den gamla skolan där hjälpmedel som statistikprogram är otänkbara. Du älskar spelet för mycket för det. Du lär dig genom att spela och du andas poker istället för att analysera siffror.

Cirkusdirektören sitter bredvid mig i soffan. Jag lägger min hand i hans knä och han räknar mina fingrar. Kommer du också bli pappa en dag? Vad kommer du lära ut då? Vilka läxor har livet lärt dig?

Det är jul nu. Vad önskar du dig i julklapp? Jag önskar mig en ny stekpanna. Jag tror inte att du gör det samma, vi är nog olika där med. Vad ger man ens någon som haft allt och förlorat det, vunnit det, förlorat det, vunnit det igen?

Åren har gått och jag trodde inte du skulle finnas med tills nu. Men du studsar vidare. Om 50 år är du Sveriges Doyle Brunson. Eller en vandrande vålnad. Jag kommer nog inte leva till facit.

Viktor, min folierade stjärna, min satellit. Bara gud vet vad du är. Och hur långt bort det är till slutet. Men jag kommer följa dig på avstånd fram tills mitt eget.

/ dybban

Kommentarsfältet är stängt (och inga tidigare kommentarer).