Dybbans krönika

Tillbaka, ett liv rikare

december 7, 2017

”With a love this deep we don’t need no sleep.”

Det var längesen jag skrev här. Det känns som ett helt liv sedan. Men är tydligen bara några veckor.

Var ska jag börja? Poker-SM? Ok då.

Jag hade mina chanser, det ska jag säga. Mitt bästa läge till en titel kom nog i PLO fullring. Jag spelar ytterst sällan Omaha i turneringsform och har väldigt mycket att lära där. Men jag hade bra feeling på spelet och sprängde fram som en ångvält över en mjuk kohage. Med 35 spelare kvar, ITM, låg jag trea med en fantastisk stack på nära 200k, 40bb.

UTG+1 plockar jag upp AAJ5ds. Slår upp till 13k på 2,5/5k. ”TomSelleck”, en fin gammal bekanting som jag spelat en del nattsuddiga privata partier emot under mina år, synar på cut off. Selleck ligger tvåa i turneringen och vi har mer än dubbelt så mycket som övriga på bordet. Floppen kommer Q93 med två spader. Jag har nötfärgdraget. Det känns som en bra flopp och jag betar ut halvpott. Selleck lägger dock inga fingrar emellan och pottar om…

Med tanke på vår historia skriker varenda cell i min kropp att jag ska stoppa in keramiken. Och det gör jag. Får blixtsyn av naket toppset. Jag får ingen färg, runnerstege, ess, eller annat gött och plötsligt är jag bust. Den klassiska dumstruten när man sitter och dreglar lite apatiskt in i skärmen och inte fattar vad som hände…

Jag kan dock inte skylla på något, då jag spelade handen dåligt. I en så fin turnering, med den stacken, är det idiotiskt att riskera hela stacken mot den enda som kan slå ut dig på bordet. Pratade kort med PLO-farfar, och ikonen, Bengt Sonnert om handen och här gäller det att checka i stort sett alla händer på flopp och sedan gå checksyn med en hand som min. För att hålla nere potten, men också låta motståndaren få chansen att lägga in pengar i mitten med sämst hand. Som jag spelar den kan jag även vika flopp mot ett omslag, bara för att jag fortfarande har så mycket marker kvar och det kommer bättre lägen…

Men det är lätt att vara efterklok. Då jag inte håller någon högre klass i PLO kanske det också var min chans att få till en monsterstack som jag hade kunnat använda fram till ett finalbord. ”TomSelleck” tog hem monsterpotten som betydde toppstack, med dubbelt så mycket som tvåan. Det räckte till en bronsplats, till slut.

I övrigt hade jag några halvhjärtade försök och någon mer cash innan det kom fram till Main Event. The Great Main Event! Jag har ju aldrig tagit mig till dag 2, trots otaliga försök. Förra året åkte jag på set mot set två gånger innan jag fick kyla skallen i ett badkar med is. Så nu skulle jag baske mig ta mig vidare.

Något hade dock hänt dagarna innan. Vår andra son kom till världen. Det är så jädra stort det där. Där satt jag och Norrländskan med ett helt nytt sovande knyte emellan oss. En hårig, magisk, söt, liten parvel. Vi hade inte sovit på flera dagar, men levde på ångorna. With a love this deep we don’t need no sleep.

Så jag kände på något sätt att den där riktiga gnistan för poker, den där när blicken är så fokuserade att den kan skära genom glas och om det så föll ner en bensinbomb utanför fönstret så skulle man inte märka den, inte riktigt fanns där. Poker är mycket, men den kan inte tävla med dagsfärska håriga knyten som en dag kommer kalla dig pappa. Eller med att se in i de där små oskyldiga ögonen så att du väcks till liv på ett sätt som ingen annan kärlek kan. Och du vet att ingenting någonsin kommer att komma emellan er om du så måste sätta ditt liv på spel.

Ändå. Det började helt ok och jag var snart uppe på 30k, från startstack 10k. Jag började dock bli allt mer ofokuserad, inte bara på grund av det sovande knytet nu, utan även fotbollsmatchen jag följde slappt på skärmen bredvid. Valencia-Barcelona, den sista drabbingen på söndagens Europatips. Och jag hade alla rätt med spik Barcelona! En Barcavinst skulle ge mig dryga 200k, blöjor för en livstid. Så pulsen tilltog.

Plötsligt gör Messi 1-0 på ett slumpskott, och jag höjer armarna i en tyst segergest för att inte väcka någon av de små. De rödblå springer ut mot hörnflaggan och firar, men domaren blåser inte. Spelet fortgår. Varken fågelholken till linjeman eller herr Papphammar till huvuddomare har sett att bollen är över linjen. Rad 94 med skymd sikt bakom en korvkiosk såg att den var inne. Reprisbilderna visar att bollen är en halvmeter över linjen. Men i La Liga, en av världens bästa ligor, har man tydligen inte råd med någon form av teknisk målövervakning…

Jag tiltar ytterst sällan på grund av en bad beat när jag spelar poker. Men fotboll. Där kan det brista. Ja ja, det var ändå en timma kvar av matchen. Det fanns tid kvar. Jag tar lillfingret och låter knytet greppa runt det för att finna lugnet igen.

Jag håller mig flytande i main och det känns helt ok med ett bra bord, även om jag tappat till drygt 20k. Höjer till 1100 med 98s på cut off (blinds 250/500). Big blind synar. Flopp kommer 872 med två ruter. Jag är nere på 20k i stacken och c-bettar 1200 med mitt toppar. Big blind slår om till 5k!

Samtidigt ser mitt getöga att Valencia slinker igenom och gör 1-0 på sitt första skott i matchen. Jag tar timebank och sluter ögonen. Där inne i skallen får 200 tusenlappar vingar, flyger ut genom fönstret, brinner upp i den där bensinbomben och sprids för vinden över kvarteret.

Det som ska vara en fold blir till den självklara readen att big blind sitter på ett färgdrag. Så jag stoppar in allt. Får blixtsyn av två ruter. Monster-tilt-read! Men han har T8 i ruter, vilket betyder att jag drar till två outs. Jag kan inte minnas när jag fått in det så dåligt i en stor turnering innan, om man bortser från höga par som mött högre par.

Busten är oundviklig. Poker-SM 2017 är över. Och jag kommer inte minnas någonting av det om tio år.

Vår nya mästare ”Astiagos” lär dock minnas. Han ska dessutom vara en frekvent besökare på kasinot i Göteborg, så jag hoppas han knackar mig på axeln någon dag framöver. Kul med personer som man kanske har träffat flera gånger, men inte vetat om vem det är. Inte helt ovanligt i pokervärlden.

Jag har faktiskt inte spelat någon poker sedan Main. Det har funnits små händer att hålla. Däremot fick jag en liten revansch på söndagens Europatips. 13 rätt på mitt 324 kronors-system, genom ett Lazio-mål i 93:e minuten, gav 45k. Den som har kvar minnet av min krönika om när Cirkusdirektören föddes vet att jag vann sexsiffrigt på just Europatipset samma dag då. Man kanske skulle skaffa fler barn ändå…

Pengar kommer och går. Bebis-variansen består.

Det var ett liv sedan jag skrev här sist, men till nästa text är det bara en vecka.

/ dybban

Kommentarsfältet är stängt (och inga tidigare kommentarer).